Hörde på radion idag, en intervju med någon politiker som var stolt över nya tandvårdsförsäkringen.

Folk som inte haft råd att laga tänderna kunde nu göra det.

Bra tänker jag, vad fint, helt i min linje. För mig är det självklart att vi måste arbeta för att utjämna skillnaderna och orättvisorna i samhället. Fördelningspolitik heter det.

Men något smolk finns ändå där, det tar lite tid innan jag inser vad det är. Det är att jag inte kan befria mig från tanken att det är just den här (och andra) politikers förtjänst, på nåt vis som om dom själva betalat…

I intervjun låter det också som om han själv känner det så. Han är så stolt över detta som han jobbat så mycket för…

Politikerns uppgift är ju att fördela våra pengar efter våra riktlinjer, ett jobb bara, att ta reda på vad vi vill med pengarna och göra så – ett jobb, som dessutom är bra betalt…