Nu ska det erkännas, jag har fällts i domstol, visserligen mot mitt nekande och visserligen bara för att ha burit stråhatt i stället för hjälm, men ändå; jag saxar ur Mopedbladet Årgång 1 Nummer 2
“
Tur på “knallert” ett fall för rätten
I tider när rättsapparaten högljutt ropar efter fler poliser och domare lagfördes på fredagen i Stockholms Tingsrätt författaren Svante Björkum.
Ärendenummer B 333-00 behandlade en anmälan från den 16 juni 1999 då Svante Björkum framförde en veterancykel med påhängsmotor, så kallad “knallert” eller “hängpung” på Hägerstensvägen i riktning mot Aspudden.
Det var lätt nedförslut, motorn var uppfälld och enligt Björkums berättelse konverserade han glatt en äldre dam på damcykel av klassiskt snitt. Det var sommar i luften, deras tramp sjöng mot den nyanlagda cykelbanan “hängpungen” var uppfälld över framhjulet.
Idyllen bröts av två poliskonstaplar i kortärmade skjortor och vita handskar.
Det var stopp i lagens namn, och upp med bötesblocket. Björkums invändningar bet inte på ordningsmakten.
– Jag cyklar ju. Björkum bötfälldes med 300 kronor för brott mot vägtrafikförordningens 117:e paragraf; vid framförande av moped (alternativt “knallert”, “enpetare” eller “hängpung”) är det hjälm som gäller.
Förgäves förklarade Svante Björkum, vid tillfället iförd stråhatt och sommarkavaj, att han faktiskt var ute och cyklade. Att han endast använder sin hjälpmotor i uppförsbackar, och att han då givetvis använder den hjälm, modell äldre, som dinglar runt styrstången.
Han vägrade acceptera bötesföreläggandet.
I sal 1, under ledning av Pia Janné fortsätter den avbrutna cykelfärden.
Tingsrättens ledamöter lutar sig bekvämt tillbaka och tar del av åklagare Peter Johanssons framställan om hur Svante Björkum cyklat, f`låt, kört moped, utanför lagen.
Åklagare Johansson kallar som vittne den poliskonstapel som ivrigast viftade med bötesblocket. Han minns händelsen väl och är absolut säker på att Svante Björkum, bara trampade “för syns skull” – och att han i själva verket tog sig fram med hjälp av sin hjälpmotor.
Han förklarar också att många ungdomar i området slarvar med hjälm och att alla måste behandlas lika inför lagen.
– Den tilltalade var inte ens svettig på pannan, säger polismannen triumfatoriskt. Med andra ord, han måste ha haft motorn nedfälld och i gång. Alltså – det är hjälm på som gäller. Svante Björkum bestrider än en gång brott. Han beklagar att han inte haft möjlighet att kalla damen på cykel som vittne. Tingsnotarie Pia Jannè förklarar sig då beredd att skjuta på huvudförhandlingen, ett erbjudande som avvisas av Svante Björkum.
– Det är att gå för långt och jag beklagar att jag orsakar samhället kostnader och besvär, men det skulle göra ont i mitt inre om jag inte förklarar mig oskyldig för något som jag inte har begått, säger Svante Björkum till rättens ledamöter.
Enligt Åklagare Peter Johansson finns inget lagrum för åtalseftergift i ordningsbotärenden. Vem kan hävda brist på polis och domare eller en rättsapparat i gungning när en 24-kubikare med 0,8 liters tank och en toppfart på 15 km/tim blir ett fall för juridiskt hårklyveri.
Dom meddelas den 9 mars
Av Kjell Nilsson “
(Fakta ur DN 2000-03-04 av Bo Nylander)
Dom: Domstolen trodde polisen. Domen blev böter 300 kronor, för att ha framfört knallert utan hjälm.
(Oss emellan, jag tänker inte påstå att jag a l d r i g fällt ner motorn och fått draghjälp uppför backarna utan att först ta på hjälmen, men vid detta tillfälle, kära bloggläsare, drev inte motorn och jag är alltså en stolt oskyldigt dömd medborgare 😉 )
Comments are closed.