”Mediaprofilen”, ”greven”, ”38-åringen” osv. Vi har nu lärt oss att namnpublicering i nyheter är illa. I bloggvärden däremot verkar det helt accepterat. ”Vi skriver ju bara sanningen.” Och kanske är bloggarna mer att betrakta som vanliga snackisar och ryktespridare. När vi pratar med varandra säger vi knappast ”38-åringen” om vi vet vem det är. Och det ska väl erkännas att allt vi säger till grannen över häcken eller till arbetskamraten i fikarummet inte alltid är bekräftat, eller ens sant, bara nåt vi hört.
Det är alltså helt lätt att slå på datorn och se vem den omtalade greven eller mediaprofilen är, vad deras kvinnor heter, bilder på dem osv. Samlat är det numera mycket lätt att få fram alla uppgifter, alla hittills kända fakta, alla namn och alla intima detaljer och alla teorier. Detta samtidigt som andra etablerade media; tidningar, radio/TV, intenetupplagor mm klokt nog inte skriver ut namnen, men – det är väl känt – när man emellanåt skriver namn är man betydligt mer försiktig om privata detaljer, eller tvärt om; när man inte skrivit namnet tycker man på många redaktioner att det är mer okej att skriva om personliga detaljer, påstådda anklagelser eller annat, ”vi har ju inte sagt vem det gäller…” Samtidigt som alla kan se det med en knapptryckning.
Det är lätt att skriva att det kanske eller troligen ligger tvister bakom fallen, vilka tvisterna är, och i värsta fall återge ena partens synpunkter. En oskyldigt anklagad kan sen helt plötsligt få stå där – friad från misstankar -, men med en omvärld som intensivt diskuterat hans partners (kanske osanna) påståenden i en tvist. ”Vi har ju bara hört vad som påståtts…”
Illa, bloggosfären måste känna större ansvar, eftersom deras rykten sprids så oerhört snabbt och till så många, och det som våra etablerade medier skriver om i uppmärksammade fall måste sättas i ett sammanhang; nämligen att de som vill, lätt får reda på vem som finns bakom ”greven” ”mediaprofilen” osv.