Badtanten

Lägenheten var underbar. Två minirum, ett ’kök’ med järnspis med kåpa över och ett rum med kakelugn. Jag lät dra in vatten i köket från trappan och satte in en varmvattenberedare.

Nu hade jag ju riktigt kök, med vatten och allt, det var mysigt men trångt. Rummen var som väl tilltagna telefonkiosker. Badrum fanns givetvis inget, men stans läckraste bad, Storkyrkobadet, rakt över torget. Tisdagar och fredagar var det herrbad och vi var faktiskt några få som gick där regelbundet – för att vi inte hade eget bad.

Badtanten var snäll och hade suttit där i hundra år. Jag fick rabatt och extra tvål. Jag lyckades sen med konststycket att byta till mig enkelrummet, som låg på mitt våningsplan, från badtanten. Hon fick min brorsas övergivna lägenhet (han flyttade ut från centrum med sin nya familj) och jag fick enkelrummet.

Nu förfogade jag över hela våningsplanet. Så burget och fint. Våning. Det sa man på Östermalm, där hade man inte lägenhet, där hade man våning. Jag var nu med våning i Gamla stan.

I Paris innerstad har mycket välbärgade familjer ’hotel particulière’ alltså helt egna hus ofta på tre-fyra våningar och byggt kring en liten egen gård, som en liten herrgård i stan. Snäppet sämre är att man ’bara’ har ett eget våningsplan och fjuttigast av allt är givetvis en lägenhet – som inte ens upptar ett eget etage.

Men trots att min våning i Gamla stan bestod av tre små rum på mindre yta än en friggebod per styck, så var det faktiskt just; en våning, för se större än så var inte huset.

fortsättning följer…