Plankan.
– om att bygga på grönytor och om bevarande av intressanta byggnader
Två allvarliga fel inom stadsbyggnaden i Stockholm innerstad sker ständigt. Det ena är att man bygger bort de gröna områdena, det andra att man är för okänslig i bedömningen av vad som kan tas bort av gamla byggnader.
I undersökning efter undersökning framgår att ett mycket stort flertal stockholmare motsätter sig bebyggelse på grönområden och rivning av historiska byggnader.
Nu finns det ju även ett annat intresse, – och det är stort och det är oerhört penningstarkt: Det är intresset att flytta in i Stockholms innerstad.
Det stora problemet i vår stad är att innerstaden hyser mängder av arbetsplatser, men få bostäder. Varje dag sitter mängder av pendlare i flera timmars långa bilköer. Ju fler arbetsplatser, desto längre köer. Det som behövs är alltså att minska antalet arbetsplatser och öka antalet bostäder.
Låt oss först konstatera två obestridliga fakta:
* alla som vill bo eller etablera sig i Stockholms innerstad kommer aldrig att kunna beredas plats hur mycket staden än förtätas.
* Det är knappast plats eller brist på mark som vi lider av i det här landet.
Senast i raden av övergrepp är idéerna om att bygga på kvarterets Plankans gröna gård på Södermalm.
Stadsbyggnadsrådet Regina Kevius vill ändå bygga och försvarar sig med att det behövs bostäder i innerstan.
Visst, ett faktum, men är det inte lite typiskt att det argumentet plötsligt tas fram när barnens gröna lekplatser ska bort? Var finns det argumentet när man däckar över Centralen, var finns det argumentet när man bebygger Norra station eller Frihamnen? Gör gärna en liten kalkyl; hur många kvadrat viks där åt bostäder och hur många viks åt kontor eller andra arbetsplatser?
Dagens sätt att bygga och förtäta innerstan bäddar för en fulare, osundare och mer opraktisk stad.
