Vem är god?

Det finns något sunt i
Alingsås socialtjänst som vägrar dela ut pingstkyrkans insamlade pengar till
fattiga. (se SR: http://svt.se/2.22620/1.2649203/socialen_sager_nej_till_valgorenhetspengar?lid=puff_2649203&lpos=rubrik )

Först blir man lite lätt
förvånad. Det är väl bra att kyrkan samlar in pengar och att sedan ge dem till
fattiga familjer inför jul? Jovisst, jag högaktar insamlingen, men ändå finns
det något där, som sticker.

Välgörenhet är bra, men
välgörenhet delar också upp oss. I givare och mottagare och ibland i
förtryckare och förtryckta. Och i värsta fall ibland i svin och människor.

Det problematiska är när vi
inte själva ser det.

Katrin Zytomierska skrev nyligen i
sin blogg att hon skämt bort sin barnflicka, ”Hon fick allt som hon pekade
på. Glass, chips, godis, kakor
.”
men vad gör flickan? Jo, hon rymmer.

Och
Katrin skriver: ”Hon är en enkel bondjänta från landsbygden i Polen”. ”Jag
brydde mig aldrig om att vi skämde bort henne trots att folk som kan polska
bönder hela tiden sa till mig att jag måste vara hård och proffsig mot henne.” ”Jag önskar henne allt ont och jag
kommer aldrig tillåta henne ett liv i Sverige.” (se Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1592079/Bloggaren-och-acklet.html
)

En annan
historia som jag läste om för några år sedan var en tysk turist som setts på en
restaurang i Thailand tillsammans med två prostituerade flickor. Han åt sin mat
och när han var färdig fick de båda unga kvinnorna äta resterna. Det
intressanta var att han inte själv insåg att han plötsligt övergått från att ha
varit givare till att bli svin. Han hade ju bara givit dem mat…

Eller
som i Katrins fall, hon är ju så snäll, hon hade ju givit barnflickan både
godis och glass…

Hennes
blogginlägg visar tydligt på att det fanns all anledning för flickan att fly.

Problemet
är distanslösheten. Oförmågan att sätta in sig själv i sammanhanget.
Självgodheten när den är som sämst.

Alingsås
socialtjänst gör i grunden rätt. Helt enligt principen att en handikappad inte
ska få en rullstol av någon snäll medmänniska. En handikappad har rätt till en
rullstol. Pengar till den ska solidariskt drivas in av de som har.

I
världsrevolutionen är det vi som ska halshuggas.

Svante
Björkum