till Tomas Cook

Hej Tomas,

hur mår du? jag har det fint. Det
ska bli kul att ses igen. Jag har flyttat ut på landet och vi har fått en liten
sladdis.

Riktigt härligt och underbart!

Vi ska till Kanarieöarna om ett
litet tag, så vi kommer att mötas igen. Det ska bli skönt. Har du någon semester?

Nåja, till saken, eftersom jag
nu har vuxna barn också, så har jag lite möjlighet att jämföra förr och nu, så
att säga. Jag är ingen gnällspik, allt var inte bättre förr, men en liten sak,
kanske.

På dina plan finns två, ibland
fyra platser där man kan hänga upp en vagga. Så jävla gulligt.

Små vaggor, längst fram, för
små bebisar!

Det där tyckte jag var riktigt
mysigt när jag reste förr. Båda mina flickor har i omgångar sovit i dina
vaggor. Vi bara fick de där platserna, utan att ens be om dem!

Men sen tog det stopp. Idag går
det inte. Har faktiskt provat flera gånger men nix, någon annan har varit före.
Och nu handlar det inte bara om att platserna kostar extra, det är ju, förlåt att jag säger det, lite så
där sniket i sig, utan

om att det inte går att få dem. Överhuvudtaget.
Det finns tydligen alltid någon som bokat årsvis i förväg och hur tidig man än
är, så är just de där vaggplatserna tagna.

Ja, ja, men det finns väl andra
med småbarn tänker man då. Men nu kommer det viktiga.

Ingen gång av de fem resor vi
hittills gjort med baby har det suttit några spädbarnsfamiljer där. Det är
andra, rika snabbisar.

Känns lite kymigt så där.

Nu reser vi igen och
vaggplatserna är tagna, som vanligt.

Så jag tog upp det med
kundservice. Jo, svarar hon vänligt, vi måste ju behandla alla våra gäster
lika. Alla ska ha samma möjlighet att boka de där platserna.

Mm, tänker jag stilla.

Får de snabba och rika boka
handikappsplatserna också?

Men jag ska inte gnälla, han är på väg att
passera vaggstadiet och får nu istället betala fullt pris, till pappas glädje.

(på bilden Emma 8 månader i din vagga, taget 1980)