Felbygge!
Hockey 13 december 2009. En spelare får hjärtstillestånd och räddas till livet av domaren som på isen, inför sittande publik gör hjärtlungräddning. Det är då det händer. Motståndarlagets supportrar skriker. ”Låt han dö, låt han dö!”
Huliganproblematiken är på väg att helt spåra ur. Människor blir avtrubbade. Ur en sociologisk syn, så vet vi att vi alla har presumtiva dåliga egenskaper, som vid viss stimulans kan urarta. Vi blir degenererade.
Lättast att förfalla in i oacceptabla beteenden sker under masspåverkan.
Gladiatorspelen i Rom var från början relativt harmlösa, man slogs med trubbiga vapen och man överlevde. Men allt eftersom folkets samveten bedövades ökade råheten. Gladiatorerna var oftast krigsfångar eller slavar. Om en gladiator dödade alla andra när spelen var som vidrigast, frågade skiljedomaren publiken och han skulle skonas. Blev det nej fick en soldat gå in och döda honom. Om kampen slutade utan död och den förlorande låg sönderslagen, men levande, på marken frågades också publiken, blev det nej, tvingades vinnaren strypa förloraren. De så kallade betjänterna, var de som inför publiken gick in och slutgiltigt såg till att förlorarna verkligen var döda med ett välriktat hammarslag mot pannan.
När gladiatortränaren tyckte att någon var för gammal för att strida kastades han helt enkelt till lejonen.
Romarna var inte barbarer, de blev det. Alla människor är påverkbara och jag skulle vilja säga att i princip alla, kan med rätt medel motas fram till barbari.
I Rom förbjöds spelen till slut. Det blev helt enkelt för rått, brutalt och blodigt.
Spelen hade även en politisk sida. Kandidaterna till ämbeten i Rom bjöd ofta in till gratis gladiatorspel för att få röster. Det gick så långt att man fick införa en lag som sa att den ämbetsman som inom två år före ett val sponsrade och bjöd in till ett sådant spel helt enkelt blev diskvalificerad.
Skatten i Rom gick förutom till militären mest till gladiatorspel och att bygga arenor.
Idag byggs en rad jättearenor i Stockholm. Arbetet med Nationalarenan i Solna har börjat, Stockholmsarenan intill Globen ska ta 30.000 sittande i publiken. Stockholmsarenan kostar 2,7 miljarder och betalas främst med skatter.
Stockholm har gigantiska huliganproblem. Missnöjda, eller segerrusiga våldsgäng drar genom stan. Jag minns speciellt en gång när nästan alla skyltfönster längs Västerlånggatan var sönderslagna. Polisinsatserna kostar enorma belopp. Biljettintäkterna är också de enorma, men det mesta i slutnotan hamnar ändå till slut hos skattebetalarna. Lösningen vid vissa matcher har varit att spela utan publik. Det går helt enkelt inte att hindra våldet.
Därför är det ett stort misstag att bygga de nya jättearenorna, inte bara för pengarnas skull. Nej, de borde överhuvudtaget inte alls byggas, främst för att stoppa avtrubbningen och degenereringen av oss själva.
Historien finns där för att vi ska lära av den.
Vi styr själva vårt samhälle. Det går att undvika att bygga sociala strukturer som gynnar huliganism.
Och det går att bli vald – utan att bjuda folket på gigantiska arenor.
Det finns ett stort demokratiskt problem med vårt representativa system.
Tyska brunnsplan då det begav sig, mitt hus låg till höger bredvid polisstationen.